Konsthantverk

Mot slutet av stenåldern importerades bronsföremål som yxor, dolkar och svärd till Skandinavien. I början av tvåtusentalet f Kr började den egna tillverkningen av bronsföremål och man uppnådde en enastående skicklighet av införda former och mönsterelement, som videreutvecklades här. Då föremålen blev obrukbara smältes de ner och nya föremål tillverkades. De tidiga bronsföremålen var statussymboler eller användes i samband med religiösa riter, som smycken, yxor, utsirade svärd och dolkar. Lyxföremål kommer snabbt till samhällen med en elitklass. Här hade vi troligtvis hövdingadömen under äldre bronsåldern. Symptomatiskt är att vapnen och yxor som hittats sällan varit funktionsdugliga.

Från och med ca 1200 f Kr tillverkades mer användbara föremål, som rakknivar, nålar och knivar, som gick att använda i det dagliga livet.

I och kring skärvstenshögar har man hittat slagg,deglar eller gjutformar. I Hallunda har även ugnar hittats. Ugnar var en förutsättning, eftersom 900^o krävs för smältningen. För tillverkning av enklare föremål, smältes bronsbitarna i deglar av bränd lera och hälldes i gjutformar, som bestod av två halvor. För mer komplicerade föremål användes vax ”à cire perdu”, som modellerades. Vaxet bakades in i lera, som sedan brändes och vaxet rann ut eller absorberades. Därefter fick bronset ta vaxets plats. Dekor kunde också erhållas vid efterputsning genom punsning.

I början av äldre bronsåldern bestod dekoren av geometriska figurer som trianglar och sicksackmönster (Fig 1). Under äldre stenåldern 1500-1200 f Kr uppträder spiralen, som är känd från stora smycken som halskragar coh bältesplattor ävensom i mindre format som dräktspännen, bälteshakor och svärdsknappar, och nålar, som avslutas med en spiral (Fig 2). Denna spiralstil utvecklades i Skandinavien och anses vara bland de mest högtstående norr om den minoiska kulturkretsen.

Under yngre bronsåldern (1100-700 f Kr) utvecklades de geometriska mönstren med cirklar och bågmönster som kunde bli till stjärnmönster. Det kunde bli särskilt effektfullt då ornamentets negativ fyllts med mörkfärgad harts. Samtidigt förekom svärdsfästen i lamellform med inläggningar mellan lamellerna – sannolikt av läder. Från 900-talet uppträder vågbandstilen med spiralhakar ”löpande hund” och lite senare meanderbårder. Denna stil ger uttryck av pulserande liv och rörelse. Ibland närmar den sig växtornamentik och ibland skymtar djurhuvuden och människofigurer i slingorna.

De föremål som hittats i vattendrag och mossar anser vi vara offer som nedlagts i samband med religiösa riter. Fynden består av yxor, svärd, dolkar, horn och trummor. I Ekerö har inga sådana fynd gjorts, men väl i både Uppland och Södermanland.

Fynden i depåer (Fig 3) är mera mångskiftande. I de äldre gömmorna har mest återfunnits manliga attribut som svärd och dolkar, men i de något yngre fanns även kvinnliga smycken. Finger- och armringar, bältesplattor och halskragar blev vanliga. Svärd och dolkar försvann dock inte helt från depåerna utan förekom perioden ut.

Många föremål har även påträffats i gravar. Hågahögen vid Uppsala är den mest kända i våra trakter med sitt rika gravinnehåll. I Ekerö är gravarna högt placerade rösen. De är inte utgrävda, men troligtvis är de tomma även om där tidigare funnits gravgåvor. Det utsatta krönläget gör det nästan omöjligt att något kan ha bevarats. Senare under bronsåldern blev brandgravarna vanligare och gravgåvorna ändrade karraktär. Svärden försvann från gravarna och ersattes av vardagliga ting.

Från yngre bronsåldern deponerades uttjänta föremål i skärvstenshögarna. Där återfinns sällan statussymboler.

Den spiralnål (Fig 2) som hittades på Lovön var nerstucken i packningen av grav A 19 (RAÄ 27). En liknande nål har även hittats i Hilleshög. Vid utgrävningen på Lovö återfanns även en bosättning från yngre bronsåldern med mängder av krukskärvor. Keramiken under bronsålderna var inte rikt dekorerad som under stenåldern. Men mot slutet av perioden återkom en viss ytdekor, med fingrar och naglar som redskap. Formerna gick från det robusta till allt tunnare gods och från raka till koniska halsar och svängda profiler. En särskild form för keramik är de husurnor som förekommer i yngre bronsålderns gravar.

Författare: Metta Lena Karlgren

Källor:

Burenhult, Göran, 1983. Arkeologi i Sverige, D 2. Bönder och bronsgjutare.

Kaliff, Anders, 1995.Skenet från det förflutna. Riksantikvarieämbetet, Linköping.

Petré, Bo, 1984. Arkeologiska undersökningar på Lovö. D 1 - 4, 1982 – 84.

Signum, 1994. Svensk konsthistoria.