Skärvstenshögarna har fått sitt namn av att de bl.a. innehåller mängder av skörbränd sten, som efter upphettning varit i kontakt med vatten. Alla undersökta skärvstenshögar är daterade till bronsåldern. I Ekerö kommun har vi flera registrerade sådana högar (på Färingsö 10 st) och säkert många fler som ännu inte är upptäckta.
Alltsedan man började intressera sig för dem, har de tolkats olika med tiden. Mestadels har de ansetts vara avfallshögar för hushållsavfall, även om flera anser att de haft en rituell funktion i samband med en begravningsritual. I Uppland är många skärvstenshögar undersökta och de ger oss en enhetlig information om vad som vad som deponeras på dem och vad som inte deponeras.
De högar som anlades under äldre bronsåldern fram till ca 1000 f.Kr. består mest av produkter av lera och sten, både skörbränd och obehandlad.. Brända och obrända djurben förkommer tillsammans med lerklining och keramik. Under yngre bronsåldern deponerades även rester från metallhantering som slagg och deglar och trasiga metallföremål. Däremot är yxor mycket sällsynta i skärvstenshögar. Från yngre bronsåldern påträffas människoben i högarna, dels från en regelrätt begravning och dels med övrigt ”avfall”. Ibland är Skärvstenshögarna placerade i anslutning till gravar medan man där inte funnit spår av boplats på undersökningsplatsen.
Detta har fått flera att ifrågasätta avfallsteorin ock tolkar dem som tillkomna under en begravnings/kremeringsritual. Dessutom tycks högarna ha tillkommit under en relativt kort period, samtidigt som där finns stora mängder skörbränd sten. Varför finner man inte skörbränd sten från senare perioder, eller tidigare? Å andra sidan talar gammal lerklining, trasig keramik och slagg för att det handlade om avfall. Värt att hålla i minnet är också att Skärvstenshögarna tillkom under hela bronsåldern medan begravningarna i dessa endast skedde under yngre bronsåldern och då ofta i redan anlagda högar.
Förklaringen kan vara att idag är ordet ”avfall” förknippat med problem, medan det säkert inte var så på bronsåldern, det kanske inte fanns något ord för ”avfall”. Man kan undvika ordet ”avfall” och nöja sig med att betrakta skärvstenshögarna som högar för något man inte längre hade användning för. Däremot kunde ju själva högen vara till nytta. Man hade tex. en färdig hög, när den döda skulle gravsättas(praktiskt och bekvämt). Skärvstenshögarna hade säkert flera funktioner som inte var motstridiga under bronsåldern, men som blivit det i dagens sektoriserade konsumtionssamhälle och därmed vårt sätt att tänka och värdera olika företeelser.
Källor:
Karlenby, L., 1999. Deposition i skärvstenshögar. Spiralens öga, Riksantikvarieämbetet. S 115-125.
Runcis, J., 1999. Den mystiska geografin. Reflektioner kring skärvstenshögar, mytologi och landskapsrum i Södermanland under bronsåldern. Riksantikvarieämbetet. S 127-156.
Fornminnesinventeringen, Ekerö kommun. Bertilsson, U., 1979.